Våld och missbruk hör ihop. Och barnen betalar priset.

Uppmaning till våra politiker: Sätt barnens trygghet före tillgängligheten!

Våra politiker kan inte fortsätta att behandla alkoholpolitik, våldsprevention och barnrätt som separata politikområden. De är djupt sammanlänkade och det vet vi genom forskning, statistik och erfarenhet.

När kunskapssammanställningar från Folkhälsomyndigheten visar att alkohol är en betydande riskfaktor i samband med våld, när Brottsförebyggande rådets statistik visar att alkoholpåverkan är vanligt förekommande vid misshandel och annat våld, och när Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) visar att över 20 procent av alla barn i Sverige någon gång under uppväxten haft en förälder med alkoholproblem, då kan vi inte längre låtsas att detta är perifera samband. Det handlar om omfattande samhällskonsekvenser.

Bakom varje procenttal finns ett barn som lever i otrygghet. Ett barn som lär sig att läsa av stämningar i stället för att känna tillit. Ett barn som kanske går till skolan med en klump i magen, utan att någon vuxen vet varför. Våra politiker har ett ansvar att väga marknadens intressen mot barns rättigheter. I den avvägningen måste barnens trygghet väga tyngre än ökad tillgänglighet eller ekonomiska argument.

Vi kräver konkret politisk handling

Det räcker inte med strategidokument och allmänna ambitioner. Det krävs tydliga strukturella beslut.

1. Inför obligatoriska barnkonsekvensanalyser i alkoholpolitiken

Varje förändring som rör alkoholens tillgänglighet, marknadsföring eller distribution bör föregås av en obligatorisk barnkonsekvensanalys. Sverige har förbundit sig till barnkonventionen. Då måste också besluten spegla det åtagandet. Om ökad tillgänglighet riskerar att öka konsumtionen och ökad konsumtion är kopplad till ökade skador så måste barnperspektivet väga tungt i beslutsprocessen. Barn har inte rösträtt. Därför måste politiken bära deras röst.

2. Stärk det förebyggande ANDTS-arbetet långsiktigt

Det förebyggande arbetet inom ANDTS-området (alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel) får inte bli en budgetpost som justeras ned i ekonomiskt osäkra tider. Förebyggande arbete är en investering både mänskligt och samhällsekonomiskt.

Internationell forskning visar tydligt att totalkonsumtion påverkar totala skador. När konsumtionen i befolkningen ökar, ökar också de alkoholrelaterade problemen. Det är därför förebyggande insatser är så avgörande. Riskbruk är den zon där problemen börjar. Om vi inte agerar där, kommer de mänskliga och ekonomiska kostnaderna att bli långt större längre fram.

3. Säkra permanent stöd till barn som lever med missbruk och våld

Barn som lever i hem med missbruk och våld ska inte vara beroende av kortsiktiga projektmedel eller ideella eldsjälars engagemang för att få stöd.

Våra politiker måste säkerställa:

• Stabil finansiering till kommunernas stödverksamheter för barn som anhöriga.

• Tydliga krav på att skolor och elevhälsa ska ha kunskap och rutiner för att identifiera och stötta utsatta barn.

• Nationell uppföljning av hur barnperspektivet faktiskt tillgodoses i praktiken.

Att växa upp med missbruk och våld är en riskfaktor för psykisk ohälsa, skolmisslyckande och framtida riskbruk. Att bryta det mönstret är inte bara en social insats utan det är en samhällsstrategi.

4. Integrera alkohol- och drogperspektivet i arbetet mot våld

Sverige har en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor. Den måste tydligare integrera alkohol- och drogperspektivet. Det innebär inte att förenkla våldets orsaker. Våld har komplexa rötter i makt, normer och kontroll. Men det innebär att erkänna att alkohol och droger ofta fungerar som förstärkare och riskfaktorer i våldssituationer. Ett helhetsgrepp kräver att dessa perspektiv samordnas och inte hanteras parallellt.

5. Erkänn och stärk civilsamhällets roll

Ideella organisationer når människor i ett tidigt skede, ofta innan myndigheter kopplas in. De erbjuder lågtröskelstöd, gemenskap och förebyggande insatser som kompletterar samhällets professionella strukturer.

Våra politiker bör:

• Säkerställa långsiktiga verksamhetsbidrag till organisationer som arbetar förebyggande inom ANDTS-området.

• Erkänna civilsamhällets roll i nationella strategier och handlingsplaner.

• Skapa stabila samverkansformer mellan offentlig sektor och ideella aktörer.

Detta är inte särintressen. Det är samhällsintressen.

Det handlar om vilken riktning vi väljer

Den pågående samhällsdebatten fokuserar ofta på frihet och tillgänglighet. Men frihet för vem? För barnet som växer upp i rädsla är inte ökad tillgänglighet en frihetsfråga. För den partner som lever med våld är det inte en marknadsfråga. För samhället som bär kostnaderna är det inte en livsstilsfråga.

Det är en trygghetsfråga.
Det är en folkhälsofråga.
Det är en barnrättsfråga.

Våra politikers uppdrag är att väga olika intressen mot varandra. Men i den avvägningen måste barns rätt till trygghet väga tyngre än ekonomiska argument för ökad tillgänglighet. Att förebygga riskbruk är att förebygga våld. Att förebygga våld är att skydda barn. Att skydda barn är ett politiskt ansvar. Det är dags att agera i enlighet med den kunskap vi redan har. Våra politiker vet vad forskningen visar. Våra politiker vet hur många barn som påverkas. Frågan är inte längre om kunskapen finns. Frågan är om viljan finns.

Barnens trygghet kan inte vänta på nästa utredning.
Den kräver handling – NU.