Alla har en story, en intervju gjord av Conny Palmqvist.
"Redan när jag var nitton fick jag en fängelsedom omvandlad till behandling, men i längden var det inget som hjälpte. Jag fick barn med en kvinna när jag var tjugonio. Hon var sköterska och trodde att hon skulle få rätsida på mig. Men det gick så klart inte. Vi skildes och jag misskötte umgänget med min dotter under tio år.
Kliniker, avgiftningar, återfall. Det är så sorgligt att tänka på. Men så precis när jag fyllt fyrtio gick jag ur en jobbig fylla och ville verkligen inte tillbaka till det drickande livet. Detta var 1998 och jag fick då den hjälp jag behövde. Jag hade varit nykter ett tag och började känna att det var svårt.
Efterhand förstår man att det här med spriten är lika mycket ett nykterhetsproblem. Man klarar inte av den nyktra tiden. Det är något som gnager på en då, som svider i själen. I alla fall. Jag var drygt fyrtio. Jag hade ingen arbetsplats, och hade
brutit med det gamla umgänget. Det var då jag steg in här. Hos Länkarna. Sedan dess har jag varit nykter varenda dag. Nu är jag ordförande här i Helsingborg och vi gör vad vi kan för varandra.
Det är inte ovanligt att vi går hem till kompisar när vi vet att de fallit tillbaka – för att hämta tillbaka dem.
Man ska aldrig känna sig ensam eller övergiven som länk. Kamratstödet är viktigast. Så är det. En del är väldigt nervösa första gången de kommer hit. Man kommer in i ett nytt sammanhang och lämnar ut sig själv fullständigt. Flera stycken har
berättat hur de gått förbi utanför flera gånger innan de vågat sig in. Men det är värt det, det är värt försöket. Vi har våra sju punkter och det är från dem vi utgår. Lär dig tålamod. Respektera andra. Förändra dig själv, och så vidare.
Idag har jag en fin relation med min dotter. Och jag har barnbarn. Kan du tänka dig så fantastiskt? Jag har barnbarn. Jag lever. Jag har sårat många, och min dotter och min mamma är de som varit med mig hela vägen. De finns fortfarande
hos mig och jag försöker reparera det som varit varje dag. Det måste man. Och du vet, den där den känslan – att min mamma och min dotter finns kvar hos mig – den går nästan inte att förklara … det är vackert. Jag lever och ingenting
ska hindra mig från ett nyktert liv.”
Det har ju gått några år sen intervjun och min mamma har gått bort, men vi fick 20 fina år ihop sen jag blev nykter. Dottern och jag har en fortsatt jättefin relation och barnbarnen har blivit fler, där är nu flera härliga ungar.
Även om jag idag fungerar bra utanför Länkarna så är det fortfarande viktigt för mig att regelbundet gå på Länkmöte, delta på aktiviteter eller bara åka in och ha lite socialt umgänge.
Länkarna är en trygg plats där vi tar hand om varandra, delar våra erfarenheter och stöttar varandra i vårt jobb med nykterhet/drogfrihet. Jag är oerhört tacksam för den hjälp jag fått/får av Länkarna, den har varit helt avgörande.